för många år sen, när jag fortfarande sportade kort svart hår, fick jag en kommentar från en väldigt god vän om att jag var lik brian molko. då sved det i mitt “indiehjärta” eftersom placebo var för ocoolt. idag, när jag sportar risigt och slitet råtthår, skulle det värma själen.
att lyssna på placebo är skitballt!
/ r
i samma svep som att vi flyttade till melbourne under hösten 2008 startade shelflife records en blogg på deras hemsida. de goda männen bakom skivbolaget gav oss där några av de låtar som kom att utgöra en del av det soundtrack som vi för alltid kommer att förknippa med den tiden. jag syftar i synnerhet på låtar som arkansas*, same old situation**, if heaven’s waiting*** och sight of you****.
bloggens storhetstid varade ungefär lika länge som vi blev kvar där, och sedan fick ed och matthew troligtvis bättre saker för sig än att dela med sig av de låtar dem älskade till omvärlden. uppenbarligen har inte cyklister något bättre för sig.
hursomhelst, skivbolaget lever än, och ibland släpper de pärlor, och ibland kommer pärlorna från estland och heter picnic.
hejdå.
/m
* http://www.youtube.com/watch?v=I_a_Q9DmnWU
** http://www.youtube.com/watch?v=3YSKc3nvKms
*** http://www.youtube.com/watch?v=HNmTGgbtw4E
**** http://www.youtube.com/watch?v=SLm74CNrYTo
/ rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
ni kommer aldrig förstå mig, nej, ni kommer aldrig förstå mig
/ r
förtjusande pop med idealisk basslinga.
(och jag instämmer med nedanstående treenighet).
/m
ett tag till ska jag leva så här: sova när jag är trött, äta när jag är hungrig, duscha när jag är smutsig, andas när jag håller på att kvävas. därefter ska jag leva så här: sova när jag inte fryser, äta andras rester, duscha när det regnar eller under ett framgångsrikt inbrott (för att låna vederbörande kapitalists badrum, inte för att stjäla dess värdefulla smartphone), andas tills luften tar slut.
jag undrar om jag har ett val… nä äh.
ps. titta sådana narrar är vi!
/m
